Antiloper lurar till sig sex

Under parningssäsongen lurar topiantiloper av hankön honorna genom att låtsas varna för olika faror. Därmed ökar deras chanser att få para sig med dem, visar en ny undersökning, som publicerats på internet av tidskriften The American Naturalist.

Om en hona förflyttar sig ur en hannes revir börjar hannen frusta, stirra och spetsa öronen mot rovdjur som inte finns.

”Honan börjar gå sin väg, varpå hannen springer i förväg utan att titta på honan. I stället tittar han i den riktning som hon är på väg, utstöter frustande ljud, och då hejdar hon sig i regel”, säger forskaren Jakob Bro-Jørgensen vid University of Liverpool.

Han har observerat topins bedrägliga beteende i naturreservatet Masai Mara i Kenya och har lagt märke till att hannarna låtsas varna enbart när de kringströvande honorna är brunstiga.

Jakob Bro-Jørgensen anser att topihannarna kan ha utvecklat beteendet för att förbättra sina chanser under den korta, men hektiska parningssäsongen.

Honorna är brunstiga en dag om året, och under den tiden har de sex elva gånger vardera med i genomsnitt fyra olika hannar.

Antiloper satsar på bluff

Djur luras på många sätt i naturen – till exempel låtsas en del fåglar vara skadade för att locka bort angripare från deras ungar. I regel är dock bedrägerierna riktade mot rivaler eller hot, inte mot potentiella partners.

Mike Rainy är beteendeekolog och naturguide i Masai Mara och har studerat topiantiloper i flera decennier. Han välkomnar Jakob Bro-Jørgensens forskning som en hjälp att visa exakt när och hur antilopartens bluff förekommer.

Mike Rainy tillägger att han sett liknande beteenden med ”falsklarm” hos andra antiloparter, däribland impala och Thomsons gasell. Det är dock ovisst varför dessa arter beter sig på det sättet.
Antiloper är generellt kända för att luras på olika sätt, påpekar han.

I vissa fall ger antiloper inte ifrån sig några varningssignaler om de ser rovdjur smyga sig på deras rivaler, säger Mike Rainy. Topihannar kan även få för sig att skrämma topikalvar med falska vredesutbrott för att få deras mammor och andra honor att stanna kvar i närheten.

“Man kan se att hannen faktiskt springer efter kalven, tills den ger ifrån sig ett klagande bräkande”, säger Mike Rainy. ”Han ger sken av att vara aggressiv mot kalven. Han är inte ute efter att skada den, han vill bara att honan och hennes systrar ska komma tillbaka.”