Muskelstinna öringar skapade genom mutation

Forskare har med hjälp av nya gener skapat flera hundra muterade fiskar med ”tvättbrädesmage” och muskelstinna ”axlar”.

Även om fiskarna knappast kommer att vinna några skönhetstävlingar, kan de genetiskt modifierade regnbågarna kanske få en viss efterfrågan, eftersom de innehåller 15–20 procent mer kött än vanliga regnbågar, säger forskare.

De genetiskt modifierade regnbågarna har utvecklats för fiskuppfödning och är resultatet av tio års försök av ett forskarlag lett av Terry Bradley vid University of Rhode Islands avdelning för fiske, djur och veterinärvetenskap.

Gruppen injicerade olika typer av DNA från andra arter i 20000 ägg från regnbågar, vilket gjorde dem transgena. Det tillförda DNA skulle hämma ett protein som heter myostatin, och det fungerade uppenbarligen på 300 av äggen, vilket resulterade i muskulösa superfiskar.

De transgena fiskarna innehåller gener, som formats efter myostatinhämmande proteiner, som finns i kraftigt byggd boskap av rasen belgisk blå, en typ av nötboskap, som är känd för sitt ”övermuskulösa” utseende.

Hos däggdjur, däribland människor, är myostatin känt för att hålla musklernas tillväxt i schack. Reglering av myostatin har pekats ut som en möjlig metod att bromsa sjukdomar som muskelförtvining hos människor.

Även om en del regnbågar med förändrade gener har godkänts för marknadsföring, har regnbågar med tillfört DNA från andra arter ännu inte godkänts för kommersiellt bruk, påpekar zoologen Fredrik Sundström vid universitetet i Göteborg.

Andra regnbågar som är på väg att bli genetiskt modifierade har modifierats för att få snabbare tillväxt, motståndskraft mot sjukdomar eller för att kunna överleva i iskallt vatten (med hjälp av ”antifrysgener”).

Enligt Fredrik Sundström, som har undersökt de potentiella riskerna med att sätta ut transgena regbågar i naturen, visar undersökningar att fiskarna inte bara kan yngla i floder utan även kan överföra sina laboratoriemodifierade gener till naturliga bestånd.

”Under vissa förhållanden klarar de transgena fiskarna sig bättre än de vilda formerna, men under andra villkor ser vi det motsatta”, tillägger han.

”Om de transgena fiskarna har mycket föda kan de utnyttja den födan bättre, men om det finns rovdjur i närheten tycks de även löpa större risk att bli byte”, säger Fredrik Sundström.

Han tvivlar dock på att den senaste transgena regnbågen kommer att kunna hitta tillräckligt med föda i naturen för att upprätthålla sin kroppsbyggarfysik – eller att den kraftiga fisken kommer att kunna röra sig snabbt nog för att undvika att bli uppäten.

Men om fiskarna lyckas överleva ute i naturen – till exempel om de unga fiskarna kan ”växa sig för stora för att fåglarna ska kunna livnära sig på dem” – kan de kanske ta över sina ekosystem, säger Fredrik Sundström.

Exempelvis, säger han, kan de muskulösa fiskarna kanske utnyttja sin storlek för att konkurrera ut sina omodifierade kusiner, som därmed får bara lite föda och en osäker framtid.