Efter vargens ankomst

Yellowstone med vargar 1995–nu

Vapiti Beståndet har halverats. Flera hårda vintrar i sträck kort efter återinförandet av vargarna samt torka har bidragit till nedgången. En hälsosam rädsla för vargarna gör att vapitierna inte dröjer sig kvar vid vattendrag, där det kan vara svårare att komma undan ett angrepp.

Asp Betydligt färre nya skott äts nu upp av vapiti. De nya lundarna har på vissa platser nått 3–4,5 meters höjd.

Prärievargar Varg­attacker har reducerat deras antal. Att de blivit färre kan ha bidragit till att gaffelantiloperna ökat i antal i nationalparken.

Pil poppel och andra växter har börjat stabilisera vattendragens kanter och återskapa deras naturliga lopp. Grenar som hänger ut över vattnet ger skugga och lockar fåglar.

Bäver Antalet kolonier i norra Yellowstone har ökat från en till tolv, eftersom det längs vattendragens kanter växer framför allt pil (en viktig födokälla för bävrar). Bäverdammarna skapar småsjöar och träsk, i vilka det kan leva fiskar, grodor, fåglar och små däggdjur – och många insekter, som de kan leva av.

Kadaver Vargar täcker inte över sina byten, så det har ökat tillgången på föda för asätare som havsörnar, kungsörnar, prärievargar, korpar, skator och björnar.

• Föregående Sida 6 av 6