Källan till konflikt

Även om det enligt Bibeln var i Jordanflodens lugna vatten som Jesus ­döptes, så kan floden inte leva upp till föreställningen om en gudomlig och fridfull plats.

Från dess frustande källa nära berget Hermons ­krigshärjade sluttningar till den skummande, kaffefärgade sörjan vid Döda havet mer än 300 kilometer därifrån kämpar Jordanfloden för att överleva i ett tufft område, där de olika nationerna kan få för sig att beströ flodstranden med minor eller förklara krig för en sandbanks skull.

Vatten har ­alltid stått högt i kurs i detta torra område, men nu kan en sex år lång torka och en ökad befolkningstillväxt bli en ny källa till konflikt mellan israeler, palestinier och jordanier, som konkurrerar om flodens livgivande vatten.

Därför är den scen som utspelar sig en morgon i juli 2009 så anmärkningsvärd. Bevakade av israeliska soldater står tre forskare – en israe­lisk, en palestinsk och en jordansk – ute i Jordanfloden i vatten upp till knäna. De befinner sig drygt sex mil söder om Kinneretsjön, eller Genesarets sjö, som den också kallas. Ovanför dem ligger ruinerna av en bro som bombades under sexdagarskriget i juni 1967. Forskarna håller på att undersöka floden på upp­drag av Friends of the Earth Middle East (FOEME), en regional gräsrotsorganisation, som vill skapa fred genom miljövård. Det är en glödhet dag i en gammal krigszon, men om de tre männen oroar sig för risken för att få värmeslag, träffas av ett stycke betong från resterna av bron eller kliva på en mina, som vattnet fört längre nedför floden, så döljer de det väl.

”Du Samer. Kolla på den här lille killen”, säger den israeliske miljöforskaren Sarig Gafny. Samer Talozi är en ung miljöingenjör från Jordanien, iförd en stor, bredbrättad, grön hatt. Han tittar över sin kollegas axel på det lilla rygg­radslösa djur som israelen tagit upp i ett provrör. ”Den lever! Det är ett tufft litet kräft­djur!” säger han. Ett par meter därifrån vadar botanikern från Västbanken, Banan Al Sheikh, frånvarande uppför floden, medan han riktar sin kamera mot ett blommande träd på stranden. ”Se dig för, min vän. Och kliv inte på någon jäkla mina”, ropar Sarig Gafny efter honom.

Förutom att denna del av Jordan, som är sju meter bred och ett par meter djup, är full av livsfarlig ammunition är den även så förorenad att minsta livstecken är värt att fira. Problemet beror delvis på vattenbrist. De senaste fem decennierna har Jordan tappats på över 90 procent av sitt vatten. I övre delen av floden vid Kinneretsjön leds dess sötvatten via Israels så kallade National Water Carrier – ett 130 kilometer långt nätverk av vattenledningar – till israeliska storstäder och jordbruk, medan dammar bygg­da av Jordanien och Syrien lägger beslag på en del av vattnet från Jordanflodens bifloder. Detta vatten används huvudsakligen inom jordbruket. Konsekvensen är att det i stort sett inte finns något rent vatten kvar i den nedre delen av Jordan, som består av en giftig blandning av salt vatten och avfall, som omfattar allt från orenat kloak­vatten till avloppsvatten från jordbruket.

Kampen om Jordanfloden är en bra illustration av risken för vattenkonflikter över hela världen. Vi lever på en planet, där grannar i årtusenden har slagit ihjäl varandra på grund av floder. (Ordet ”rival”, som kommer av latinets rivalis, var ursprungligen ett uttryck för människor som konkurrerade om samma flod eller vattendrag). Globalt sett finns det en rad flodområden som erbjuder konfliktpotential: mellan Indien och Pakistan om Indus; mellan Etiopien och Egypten om Nilen; mellan Turkiet och Syrien om Eufrat; mellan Botswana och Namibia om Okavangofloden. Enligt amerikanska forskare har dock 32 av de 37 militära konflikterna om vatten sedan 1950 utspelat sig i Mellanöstern. Av dessa hade 30 Israel och landets arabiska grannar som aktörer. I stort sett alla 30 handlade om Jordan och dess bifloder, som levererar dricks- och badvatten till flera miljoner människor samt vatten till jordbruket.