Mexikanska golfen kan bli en ”död zon”

Mängder av tjattrande strandfåglar och några enstaka pelikaner kopplar av på denna flacka remsa land i naturreservatet Breton National Wildlife Refuge, som är känd som en av världens viktigaste häckningsplatser för fåglar.

Det har regnat kraftigt, och experter från ett antal naturskyddsgrupper har rest hit för att se om oljan från utsläppet i Mexikanska golfen har nått fåglarna på denna avsides belägna plats.
Än så länge finns det ingenting att se.

En tjock oljefront har dock observerats utanför reservatets ”bakdörr”, säger Larry Schweiger, ordförande för den amerikanska naturskyddsföreningen National Wildlife Federation, över oväsendet från fåglarna.

Även om råoljan inte sköljs iland på reservatet utan blir liggande djupt nere i Mexikanska golfen, kan områdets fåglar tystas, säger experter.

Man uppskattar att 5000 fat olja (cirka 800000 liter) om dagen läcker från den närbelägna oljekälla som skadades, när borrplattformen Deepwater Horizon exploderade. All den oljan förgiftar mindre fotogent djurliv såsom plankton, sandkrabbor, fisklarver och flera andra arter, som utgör det nedersta lagret i områdets näringskedja, påpekar Larry Schweiger.

Om oljeutsläppet inte kan hejdas kan Mexikanska golfen vara ”på väg att bli en död zon”, säger Sylvia Earle, som är marinbiolog och vars forskning får stöd från NG.

Döda zoner är områden i haven, som bortsett från hårdföra bakterier helt saknar liv – ofta till följd av kraftig algväxt.

Oljeutsläpp skapar giftig ”chokladmousse”

Oljan bubblar upp från en källa i Mexikanska golfen, som ligger mer än 1500 meter under havsytan, men den kommer från ännu större djup nere i jorden.

Det betyder att oljan är tyngre och fetare än den råolja som läckt ut vid tidigare katastrofer med oljetankers, konstaterar Ron Kendall, som leder avdelningen för miljötoxikologi vid Texas Tech University i Lubbock.

När vädret är hårt, som det har varit i Mexikanska golfen de senaste dagarna, blandas den tunga oljan med vattnet och bildar en emulsion, en klibbig substans, som påminner om chokladmousse, säger Ron Kendall.

Denna uppslamning utgör ett större problem än bara ”fjädrar som rent fysiskt blir insmorda i olja”, förklarar han.

Emulsionen är giftig för fåglar, havssköldpaddsungar, fisklarver, krabbor och räklarver, för att inte tala om sjögräs och våtområden.

Dessutom påpekar Ron Kendall att katastrofen har drabbat golfen vid årets känsligaste tidpunkt, då havssköldpaddor och kommersiellt viktiga fiskarter och räkor ynglar.

”Konsekvenserna för fåglarna kommer att vara synligast för allmänheten, men det är inte enbart deras död vi bör bekymra oss om”, säger John ”Wes” Tunnell, som är en av ledarna för Harte forskningsinstitut för studier av Mexikanska golfen vid Texas A&M University i Corpus Christi.

Mjukbottenfauna – små organismer som musslor och rörmaskar, som lever i havens bottensediment – är livsviktiga födokällor för strandfåglar och andra djur vid kusterna.

Efter utsläppet 1979 från provborrningen Ixtoc i Mexikanska golfen reducerades områdets mjukbottenfauna med upp till 90 procent, och det kan ha legat bakom att många fågelarter lämnade området efter det nio månader långa utsläppet, säger John Tunnell.

Den goda nyheten är dock att organismer i botten av näringskedjan förökar sig snabbare än större djur. Efter Ixtoc-utsläppet tog det bara omkring ett år, innan mjukbottenfaunan hade återställts till sin tidigare nivå.