Isen bryts - Grönland i förändring

Grönland är vid första anblicken en enda stor, bländande vit yta. När min helikopter ­flyger lågt över landet fångas min blick dock även av andra färger. Inlandsisen omges av kilometerlånga band av blått smältvatten. Vita vidder klyvs av floder, ärras av glaciärsprickor och täcks av sjöar. Där finns även is som tycks vara varken vit eller blå utan snarare brun eller till och med svart – färgad av ett material som kallas kryokonit. Sedimentet, som liknar lera, är något av det som mina fyra reskamrater kommit för att titta närmare på. Sällskapet består av fotografen James Balog och hans assistent Adam LeWinter samt geofysikern Marco Tedes­co och doktoranden Nick Steiner, båda från City College-universitetet i New York.

James Balog fotograferar is – och de platser isen varit på. År 2006 startade han fotoprojektet Extreme Ice Survey (EIS) ”för att skapa ett arkiv över sådant som håller på att försvinna”. EIS har ställt upp fler än 35 soldrivna, snö­stormssäkrade kameror, som har objektiven riktade mot glaciärer i Alaska och Montana i USA, samt Island och Grönland, och tar bilder dag ut och dag in. Kamerorna är programmera­de att ta mellan 4000 och 12000 foton om året och registrerar tidens gång som ”små surrogat­ögon, som håller koll på världen åt oss”, säger James Balog. Vi slår läger sju mil in i landet i höjd med staden Ilulissat på den grönländska västkusten.

Platsen ligger i den så kallade av­smältningszonen, där ned­brytningen av inlandsisens översta lager blottar det som kallas blå is. Denna uråldriga is är så komprimerad att de flesta av de luftbubblor som normalt bryter ljuset, och ger den ett mjölkaktigt eller vitt utseen­de, är borta. När det inte finns så många bubblor, absorberar isen ljuset från spektrumets röda del, så att det blå ljuset reflekteras. Beroende på vilka spratt solljuset spelar oss kan blå is även se helt vit ut, precis som den gör på flera platser omkring oss.

Lägret ligger vid sidan av en jättestor smältvattensjö. Marco Tedesco och Nick Steiner studerar dess djup och tänker jämföra sina data med satellit­mätningar av djupet på andra sjöar ovanpå inlandsisen. Varje morgon skickar de iväg en liten farkost för att samla in information. Farkos­ten är fjärrstyrd och är utrustad med en datorstyrd spektrometer, GPS, ekolod, termometer och undervattenskamera.

Smältvattensjöarna i Grönland töms ofta oväntat och snabbt (därför är Marco Tedescos forskningsfarkost obemannad). James Balog har en gång sett en sjö tömmas från en dag till nästa. Bottnen i en glaciärbrunn – ett lodrätt schakt i isen – öppnade sig och sög ned hela sjön i djupet. År 2006 dokumenterade ett forskarlag tömningen av en fem kvadratkilometer stor sjö på inlandsisen. Mer än 40 miljoner kubikmeter vatten sjönk ned i en glaciärbrunn på 84 minu­ter. Vattnet rann snabbare än det gör i Niagarafallet på gränsen mellan USA och Kanada.