Jordens jätteträd

På en kalifornisk bergssluttning, tätt bevuxen med små sekvojor, harris och giftsumak, snubblar Michael Fay. Han börjar glida och känner att något vasst borrar sig in i vänsterfotens ovansida. Efter att mödosamt ha vandrat genom tiotals mil av undervegetation i bara sandaler är han van vid skador på sina 52 år gamla fötter, men detta visar sig vara alla stickors moder. Den träffar ett ben i foten, vrids till, fastnar i en sena och väg­rar lossna. Slutligen tar hans följeslagare Lindsey Holm tag i stickan med en tång. Efter flera hårda ryck får hon till slut loss den.

”Man kunde höra mig yla mellan bergstopparna”, säger Michael Fay. ”Det var något av det mest smärtsamma jag varit med om.” Det vill inte säga lite, för det kommer från en man som blivit stångad 16 gånger av en elefant. Han förbinder foten, kränger på sig ryggsäcken och vandrar vidare, precis som han gjort under de senaste tre månaderna. Efter att i tre årtionden ha verkat för att rädda Afrikas skogar har biolo­gen Michael Fay, som är fast anlitad upptäcktsresande för National Geographic Society, nu fastnat för skogarna med amerikansk sekvo­ja. En dag när han körde längs norra Kaliforniens kust lade han märke till stora områden där skogen avverkats eller där det växte nya, smala träd. Vid ett annat tillfälle, i en naturpark, fick han syn på en 1,8 meter hög skiva som visade årsringarna på en gammal amerikansk sekvoja. Nära stammens mörkröda mitt satt en metallplatta med texten: ”1492 Columbus”

”Den som verkligen gjorde intryck på mig satt åtta centimeter från kanten: ’Guldfeber 1849’”, säger Michael Fay. ”Jag insåg att vi under de senaste centimetrarna av det där trädets livstid varit nära att utrota en tvåtusenårig skog.”

Hösten 2007 bestämde sig Michael Fay för att undersöka hur jordens högsta skog har utnytt­jats genom åren och hur den behandlas i dag. Genom att gå hela vägen längs kustbergen från Big Sur i Kalifornien till Oregon ville han ta reda på om det går att få ut mer av såväl timmer­produktionen som de många ekologiska och samhälleliga fördelarna med orörda skogar. Kan det göras i sekvojaskogen kan det göras överallt på planeten där skogar skövlas för kortsiktiga vinster, menar han. Hans följeslagare är den självlärda naturforskaren Lindsey Holm, som är född och uppvuxen i den amerikanska sekvojans utbredningsområde i norra Kalifornien. Under sin elva månader ­långa vand­ring tar de bilder och för detaljera­de anteckningar och redo­gör för djurlivet och växtlivet samt för skogarnas och vattendragens tillstånd. Dessutom talar de med människorna i skogen: skogshuggare, jägmästare, biologer, miljöaktivister, kafé­ägare och timmerbolagsdirektörer.