Krokodilkött satte fart på hjärnans utveckling

Grottmänniskan hade krokodiler på menyn, och intaget av reptilens fetthaltiga kött kan ha hjälpt tidiga människor att utveckla större hjärnor, visar en ny undersökning.

Undersökningen bygger på benrester och föremål från ett förhistoriskt ”kök”, som utgör de tidigaste vittnesbörden om att människan åt vattenlevande djur.

Man har hittat stenredskap och ben från slaktade sköldpaddor, krokodiler och fiskar på den 1,95 miljoner år gamla fyndplatsen i norra Kenya. Inga människoben har hittats, men kombinationen av fynd tyder på att tidiga människor använde platsen för att tillaga måltider.

Fleromättade fettsyror stärkte de små grå

Enligt undersökningens upphovsmän kan tillskottet av vattenlevande bytesdjur i tidiga människors kost ha fått hjärnan att växa hos vissa homininer – människor, människans förfäder och deras nära utvecklingsmässiga släktingar.

Det beror på att reptiler och fiskar är särskilt rika på fleromättade fettsyror med långa kedjor. En del experter anser att detta så kallade nyttiga fett var ”en del av paketet” i den mänskliga hjärnans utveckling, säger David Braun, som är arkeolog vid University of Cape Town i Sydafrika och som har lett undersökningen.

Upptäckten av bevis för ”hjärnföda” under yngre pliocen (för cirka 3 till 1,8 miljoner år sedan) kan förklara hur större hjärnor – exempelvis hos vår förmodade direkta förfader Homo erectus – uppstod hos människor och deras släktingar för omkring 1,8 miljoner år sedan, säger David Braun.

Tidiga människor var inte krokodiljägare

Man har hittat rester av omkring 48 djurarter vid utgrävningsplatsen i Kenya, som en gång var ett delta genomströmmat av små floder.

Förutom de vattenlevande djuren finns det bevis för att tidiga människor åt däggdjur som förhistoriska noshörningar, flodhästar och antiloper, säger forskarna i en rapport, som denna vecka publicerats i internetutgåvan av tidskriften Proceedings of the National Academy of Sciences.

En del av djurbenen hade skärmärken från enkla stenredskap med vassa kanter, säger rapportens upphovsmän.

De kenyanska homininerna var emellertid inga krokodiljägare, understryker David Braun.

I stället var tidiga människor förmodligen asätare, som släpade med köttet från kadavren till köksområdet, där de styckade det och – innan elden trädde in i människans historia – åt det rått.

Gav reptilrik kost människan ett försprång?

Teorin om att en kost med vattenlevande djur ”var gynnsam med avseende på tillväxt och utveckling verkar rimlig”, säger Dean Falk, antropolog vid Florida State University i USA, i ett mejl.
Men ”den gamla teorin om att hjärnans storlek ’växte med raketfart’ för omkring två miljoner år sedan, har fått färre anhängare de senaste tio åren”, påpekar Dean Falk, som inte medverkat i forskningen.

I en undersökning från 2000, som leddes av Dean Falk och publicerades i Journal of Human Evolution, kom man fram till att delar av hjärnan hos det mänskliga förfaderssläktet Australopithecus redan hade börjat ändra form – en tendens som förknippas med ökad hjärnstorlek – för drygt två miljoner år sedan.

Inte desto mindre säger forskningsprojektets ledare, David Braun, att för släktet Homo generellt kan en varierad meny av däggdjur och reptiler vid någon tidpunkt i den mänskliga utvecklingen ”ha varit det som gav oss det avgörande försprånget i anpassningen”.