Den mystiska sömnen

Tjugonioåriga Cheryl Dinges är från staden St. Louis i USA och är sergeant i armén. Hennes jobb är att träna soldater i närstrid. Cheryl Dinges är expert på brasiliansk jiu-jitsu och berättar att hon är en av de få kvinnor i armén som har kompetens i strid på det som kallas nivå två, där en hel del av träningen går ut på att två personer angriper en annan i hopp om ”att du är den som slipper levande ur det”.

Cheryl Dinges står kanske inför en ännu hår­dare strid inom de kommande åren. Hennes familj bär på genen för fatal familjär insomni. Det främsta symptomet på FFI, som sjukdomen kallas, är att man inte kan sova. Först försvinner förmågan att ta en tupplur, därefter förmågan att sova hela natten, och till slut kan patienten inte sova alls. Syndromet ger sig i regel till känna när patienten är i 50-årsåldern, och utvecklas under ett års tid. Som namnet antyder slutar det alltid med döden. Cheryl Dinges har inte velat undersöka om hon bär på genen. ”Jag är rädd för att jag inte skulle bry mig så mycket om mitt liv om jag skulle veta att jag har det. Jag skulle tillåta mig själv att ge upp. Varför skulle jag låta den kun­skapen styra mitt liv?”

FFI är en förfärlig sjukdom, som blir ännu värre av att vi vet så lite om hur den verkar. Efter många års studier av patienter med FFI har fors­karna kommit fram till att missbildade proteiner, så kallade prioner, angriper patientens talamus, ett område djupt inne i hjärnan, och att den skadade talamus stör sömnen. Forskarna vet dock inte varför det sker, hur man hejdar det, eller på vilket sätt man kan lindra de hems­ka symptomen. Innan FFI undersöktes visste de flesta forskare inte ens att talamus hade något med sömnen att göra. FFI är ytterst ovanlig och är känd från bara 40 familjer globalt sett. I ett avseende påminner den dock en hel del om de mindre allvarliga typer av sömnlöshet som plågar flera miljoner människor i världen dag: den är på det hela taget ett mysterium.

Att vi inte vet varför vi inte kan sova beror delvis på att vi inte riktigt vet varför vi över huvud taget behöver sova. Vi vet att vi saknar sömnen om vi inte får någon. Och vi vet att sömnen alltid övermannar oss till slut, oavsett hur mycket vi spjärnar emot. Vi vet att de flesta av oss sju till nio timmar efter att vi somnat är redo att stiga upp, och 15 till 17 timmar senare blir vi trötta igen. Vi har i 50 år vetat att vår sömn är indelad i perioder med djup sömn och så kallad REM-sömn, då hjärnan är lika aktiv som när man är vaken, men musklerna inte reagerar med rörelse. Vi vet att alla däggdjur och fåglar sover. En delfin sover med halva sin hjärna vaken, så att den fortfarande är uppmärksam på omgivningen. När gräsänder sover på rad, kan de båda yttersta fåglarna låta halva hjärnan vara på sin vakt och hålla utkik efter rovdjur. Fiskar, kräldjur och insekter kan också försätta sig i ett slags vilotillstånd.

All denna vilotid har sitt pris. Ett djur blir tvunget att ligga stilla under längre tid, och medan det gör det är det lättare byte för rovdjur. Vad kan belöningen för att ta en sådan risk vara?